Veckans citat - Quote of the Week

Monday, August 27, 2007

Jag har varit och sett en pjäs på Stockholms stadsteater i veckan, därför tyckte jag det kunde passa med ett citat från pjäsförfattaren.

"När jag började skriva farser, frågade de som intervjuade mig varför jag inte skrev om livet sådant som det var - och jag kunde inte förstå hur deras liv såg ut. Jag tycker att vardagslivet väldigt ofta är farsartat, det vill säga: saker går år skogen. Och de går ofta åt skogen på ett väldigt komplext och logiskt konstruerat sätt - en katastrof leder till en annan, och kombinationen av två katastrofer leder till en tredje, vilket är kärnan i klassisk fars: katastrofer som bygger på sig själva. Jag tycker att samma sak händer i livet, i mitt liv i alla fall. Jag skulle vilja leva ett liv fyllt av klassisk värdighet, och skriva pjäser på blankvers eller alexandriner."
-- från en intervju med pjäsförfattaren Michael Frayn i Paris Review

-----
This week, I saw a play at Stockholm City Theatre, so I thought a quotation from the playwright would be appropriate.

"When I first started writing farces, interviewers would ask me, “Why do you do farces? Why don't you write about life as it is?” and I couldn't understand what their lives must be like. I mean it seems to me that everyday life has a very strong tendency towards farce, that is to say, things go wrong. And they go wrong often in a very complex and logically constructed way—one disaster leads to another, and the combination of two disasters leads to a third disaster, which is the essence of classical farce: disaster building upon itself. It seems to me that the same thing happens in life, in my life anyway. I would like to live a life of classical dignity, and write plays in blank verse or alexandrines.."
-- from an interview with playwright Michael Frayn in The Paris Review

Veckans citat - Quote of the Week

Thursday, August 23, 2007

"I was thinking that I might fly today
Just to disprove all the things you say
It doesn't take a talent to be mean
Your words can crush things that are unseen
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

You always tell me that is impossible
To be respected and be a girl
Why's it gotta be so complicated?
Why you gotta tell me if I'm hated?
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

I was thinking that it might do some good
If we robbed the cynics and took all their food
That way what they believe will have taken place
And we can give it to people who have some faith
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

I have this theory that if we're told we're bad
Then that's the only idea we'll ever have
But maybe if we are surrounded in beauty
Someday we will become what we see
'Cause anyone can start a conflict
it's harder yet to disregard it
I'd rather see the world from another angle
We are everyday angels
Be careful with me 'cause I'd like to stay that way"

-- I'm Sensitive av Jewel

Mattväverskor

Tuesday, August 21, 2007


Weaving
Originally uploaded by aneleh.



Här vävs mycket vackra mattor.

Beautiful carpets in the making.

En trång gränd till


Narrow Alleys
Originally uploaded by aneleh.



Ytterligare en trång gränd ifrån Gamla Stan (Rhodos)

Another tight alley in Old Town (Rhodes, Greece).

Grekisk blomma


Greek Flower
Originally uploaded by aneleh.



Jag tror detta är en hibiskus. De ser aningens mer imponerande ut än när de finns att köpa som krukväxter hemma!

I think this is a hibiscus. They look just slightly more impressive in their natural state than when they appear as pot-plants at home!

Trånga gränder


Narrow Alleys
Originally uploaded by aneleh.



Jag kan inte fatta att de kör scooter i dessa smala gränder...

I still can't believe they drive scooter in these winding alleys...

Gammal byggnad i gammal stad


In Rhodes Old Town
Originally uploaded by aneleh.



Det ser ut lite som ett kloster... kanske.

Looks a little bit like a monastery... maybe.

Utsikt


View from hotel balcony
Originally uploaded by aneleh.



Detta var vår utsikt från hotellrummets balkong.

This was our view from our hotel room in Rhodes.

Recension av Hello Darling, Are You Working - Rupert Everett

Sunday, August 05, 2007



Svensk titel:
Tror inte denna bok har översatts till svenska.

Title:
Hello Darling, Are You Working? I don't believe this book has been translated to Swedish.

Anledning till att läsa boken:
Jag är med i en mycket aktiv och trevlig grupp på Yahoogroups, där temat är böcker. Vid något tillfälle rekommenderades Rupert Everetts självbiografi, med titeln Red Carpet and other Banana Skins, där. Jag kändes endast till Rupert Everett som skådespelare, men denna bok verkade så pass bra att jag blev intresserad av att läsa den och även andra böcker av Everett. Och sedan var det någon annan från den här gruppen som var så generös att hon gav mig den här boken, alltså Hello Darling Are You Working.


Reason for reading the book:
I'm in a very active and pleasant group on Yahoogroups, where the theme is literature and reading. At some point, someone there recommended Rupert Everett's autobiography, titled Red Carpet and other Banana Skins. I only knew of Rupert Everett as an actor, but I was intrigued and this book seemed so good that I wanted to read it, along with any other book I could find by Rupert Everett. And shortly after, another member of the group was generous enough to give me this book, Och sedan var det någon annan från den här gruppen som var så generös att hon gav mig den här boken, alltså Hello Darling Are You Working.


Sammandrag av handlingen:
Jag måste erkänna att det var ett litet tag sedan jag läste denna bok, har slarvat lite med mina recensioner... Så jag får kolla lite i Amazons refereat av boken för att komma ihåg detaljerna. Sorry...

Bisexuelle Rhys Waveral minns sina dagar som tonårig prostituerad och senare som skådespelare i en amerikansk tv-såpa. Han spelade en butler, och blir känd ett tag. Nu var det länge sedan han hade en roll, även om han fortfarande blir igenkänd på gatan då och då, och människor ropar hans lätt ekivoka standardreplik efter honom. Rhys bor på Hotell Leicester i Paris och lever jetset liv med sina vänner och sina droger. En dag ringer hans far, brigadgeneralen Dimbleby och dundrar om att Rhys ekonomiske rådgivare har spelat bort alla hans pengar i börskraschen 1987 (då detta utspelar sig). Rhys inser att han har dragit på sig en rejäl skuld i hotellräkningar och får lätt panik. Hans agent hittar ett jobb åt honom. Han får under en veckas tid återgå till sitt jobb som "boy for hire", han ska vara sällskap åt den hemske Rikki Lancaster i Tangiers i en vecka. Och det visar sig att alla han någonsing träffat på under hans karriär, plus dessutom hans föräldrar och hans sjuklige FRU Adrienne, dyker upp i Tangiers.

Summary of the story:
Well I have to admit it's been a while since I read this book, I have a huge backlog on my book reviews... I have to check the Amazon outline for help with rememebering some of the details. Sorry about that...

Bisexual Rhys Waveral remembers his days as a teenage prostitute in an American TV soap opera. He plays a butler, and is well-known for a while. Now it's been a long time, even though he's still recognized on the street from time to time, and people call his slightly erotic standard oneliner after him.

Rhys lives in Hotel Leicester in Paris and lives the jetset life with his friends and his drugs of choice. One day his father calls, the brigadier Dimbleby and thunders tghe announcement that Rhys's financial advisor has gambled all his money and lost them in the stock market crash of 1987 (when this story takes place). Rhys realizes that he has run up a significant hotel bill over the years, and panics. His agent finds him a job. For a week he's to return to his job as a "boy for hire", he's to be a companion for the horrid Rikki Lancaster in Tangiers for a week. And it turns out that during this week in Tangiers, he runs into not only everyone he has ever met during his career, but also his parents and his sickly wife Adrienne.


Omdöme och betyg:
Ingenting är på allvar, vare sig i Rhys liv eller i den här boken. Den försöker vara roligare än den lyckas vara. Här och där engagerar man sig, t.ex. när brigadgeneralen kommer till Paris för att rätta in Rhys i ledet och blir guidad runt i Paris nattliv av Rhys vän Peach. Först är den lite rolig för att brigadgeneralen har ju nämligen varit i Paris innan, under kriget, och kan utelivet där, eller åtminstone tror han det. Där finns också en väldigt rörande scen där pappan träffar Rhys och Peachs vän som är döende i AIDS. Men hela intrigen med Rikki Lancaster och co känns egentligen rätt så tråkig. Betyg: 3

Opinion and rating:
Nothing is really serious, neither in Rhys's life nor in this book. It tries to be more fun than it is. Off and on you are drawn into and absorbed by the story, e.g. when the Brigadier comes to Paris to straighten Rhys out and is guided around the nightlife in Paris by Peach, friend of Rhys. At first, this is a bit funny because the Brigadier has been in Paris before, during the war, so he knows his way around the night life in Paris, or so he thinks. There is also a very touching scene where the father meets a friend of Rhys and Peach who is dying of AIDS. As for the whole (supposedly naguthy) intrigue with Rikki Lancaster & co down in Tangiers, I found that pretty boring. Rating: 3


Ett citat eller referat från sidan 69:
Denna sida är början på ett kapitel och är i själva verket väldigt kort, så jag drar över lite på sidan 70.

A quotation or a review of page 69:
This page is beginning of a chapter and is really quite short, so I'll quote from page 69 and a little bit of page 70.


"CHAPTER NINE: In which Rhys lunches with Mrs Rikki Lancaster

The next day Rhys woke up early to the sun streaming through the windows. It was one of those early winter Paris days, very bright and cold. He dressed quickly and rushed out to St Clothilde to attend the 8:45 mass. He wondered if Mary Magdalene went on hooking after she became a saint. He suspected not. Feeling slightly uneasy, He decided to skip Communion. At least his face had gone down.

He talked to his agent in London who, as usual, was discouraging about the work front. 'At the first sign of disouragement you cave in.'
'But what about that thing in Alabama, Dumpling? Dumpling? Are you awake? '

Dumpling Hines. Rhys had been with him for years. Dear Dumpling. There was only one slight problem with him. He couldn't keep awake. He was permanently asleep at the wheel. He fell asleep in plays, at dinner parties, in the gym, in the bath, even on many occasions while talking on the phone. The only place he didn't fall asleep was the bed, where he loved watching television. As a result he was the only person in the world who had seen every single episode of Our Butler when they re-ran it at four in the morning."

Recension av Pyramids - Terry Pratchett

Saturday, August 04, 2007



Svensk titel:
Pyramidfeber

Anledning till att läsa boken:
Detta är en bok ur Discworld-serien, eller Skivvärlden som den heter på svenska. Jag har tidigare läst två böcker ur serien, Color of Magic (den första, var inte så jätteförtjust i den) och den fjärde i ordningen som heter Mort (tyckte den var rolig och klart läsvärd). Lånade denna bok av kompis.

Sammandrag av handlingen:
Teppic har just tagit examen från lönnmördarskolan i Ankh-Morpork när han får veta att hans far, kungen av Djelibeybi (Discworlds motsvarighet till antika Egypten), har avlidit. Det betyder att Teppic måste bege sig tillbaka till sin hemstad och ta över tronen, han har nu blivit den nya kungen. Och hans först uppgift blir att bestämma hur hans far ska begravas. I en pyramid ska det vara såklart, för så har de ju alltid begravt sina kungar, och storstilat måste det vara. Teppic är inte alls förberedd för livet som kung eller för det politiska livet och hans nytänkande ideer visar sig inte alls populära. Det visar sig att som kung har man inte så stor makt som man skulle kunna tro, inte när man har en högstepräst som anser att allting måste vara så som det alltid har varit... vilket även gäller vem man får gifta sig med... Det drivs hejdlöst med massor av ämnen, bl.a. politik och matematik.

Omdöme och betyg:
Jag tyckte att denna bok var betydligt mindre rörig än Color of Magic, även om det fortfarande är lite svårt att hänga med ibland. Det är nog min favorit i Discworld-serien, än så länge. Det finns hysteriskt roliga scener på sina ställen i boken. T.ex. diskussionerna från ett logiskt/matematiskt perspektiv (observera att det är Pratchetts/Discworlds egen absurda logik) på vilket djur som är det snabbaste - logiskt sett är det givetvis sköldpaddan! som slog haren i sprintertävlingen. Okej att haren var död därför att en av matematikerna skjutit lite för många pilar på den... För alla som inte har dessa logiska referensramar så är det snabbaste djuret puzuman, den är så snabb att den uppnår nästintill ljusets hastighet, vilket betyder att om man kan se en puzuma så är den inte där. De flesta manliga puzumor dör unga när deras fotleder brister efter att de har sprungit efter puzuma-honor som inte är där...

Man driver alltså med en massa olika kända matematiska teorier. Jag kunde uppskatta det även om jag bara har läst 3-årig samhällsmatte på gymnasiet och ynka tio poäng högskolematte. Men de som har fördjupat sig i dessa ämnen, och känner igen teorierna och kanske dessutom förläst sig på Douglas Adams, kan nog finna detta humor på högsta nivå. Mitt betyg blir 4.

Ett citat eller referat från sidan 69:
Den gamle kungen har precis dött och får nu möta Döden, den karaktär som förekommer i alla Discworld-böckerna. Kungen inser vad som väntar honom nu, mumifiering och det ska byggas en pyramid som en hans grav.


"'Well...' The king automatically scratched his chin. 'I suppose I have to wait until they've done all the preparations and so forth. Mummified me. And built a bloody pyramid. Um. Do I have to hang around here to wait for all that?
I ASSUME SO. Death clicked his fingers and a magnificent white horse ceased its grazing on some of the garden greenery and trotted towards him.
'Oh. Well, I think I shall look away. They take all the squishy inside bits out first, you know.' A look of faint worry crossed his face. Things that had seemed perfectly sensible when he was alive seemed a little suspect now that he was dead.
'It's to preserve the body so that it may begin life anew in the Netherworld,' he added in a slightly perplexed voice. 'And then they wrap you in bandages. At least that seems logical.'"