Saluhallen Malmö R.I.P.

Som ni kanske vet har alla resturangerna i hela Saluhallen vid Lilla Torg stängt. Som jag förstod det efter att ha diskuterat med en restaurangägare där, så skulle några restauranger få finnas kvar (vilket också bekräftas av en artikel i Sydsvenskan den 11 juni). Bageri-cafeet var en av de som skulle få stanna. Men nu är det nya besked och även Bageri-cafeet försvinner. De har öppet sin sista dag nu på lördag, den 13 september. Vi var där förra lördagen och pratade med personalen. Förhandlingar pågår om andra lokaler, men det är inte klart ännu.

Saluhallen ska nu konverteras till ett hotell, något som det inte precis saknas kring Lilla Torg.

Malmö Kebab som låg inne i Saluhallen fick stänga ner butiken i somras, men de har nu återuppstått i egna lokaler på Amiralsgatan.

It's a Free World - Ken Loach

Jag har precis varit och sett filmen It's a Free World regisserad av Ken Loach. Håller fortfarande på att samla mina intryck, jag kanske får skriva vidare lite imorgon.
Det handlar om Angie som arbetar på en rekryteringsfirma för billig arbetskraft från Östeuropa till England. När hon får sparken bestämmer hon sig för att starta en egen firma i England tillsammans med sin rumskompis Rose. Inriktningen är korta uppdrag, dag för dag, inom industrin och liknande, för legala och illegala invandrare. Hon drar sig först för att ta in illegala invandrare men när hon får ett tips av en av sina kontakter hur liten risk det är att åka fast, och hur små konsekvenserna blir, så bestämmer hon sig för att det är rätt väg att gå.

Hela filmen känns mycket realistisk och huvudpersonen Angie ger ett trovärdigt intryck, hon är knappast lättplacerad i något fack. Hon växlar mellan att vara medkännande, egoistisk och helt skrupellös. Hon är tuff och enormt drivande, men emllanåt är hon på vissa sätt naiv, trots att hon verkar ha haft ett ganska tufft liv.

Det antyds lite grand omkring den större problematiken - i samtal mellan Angie och hennes far, och mellan Angie och Rose. Angie talar om att konsumtion och efterfrågan efter billiga varor, fadern talar om arbetsmarknadsfrågor och förtryck. Men det ges inga svar och det lämnar tittaren med en hel del frågor att själv tänka och fundera kring.

Uppdatering: Jag kom ihåg en replik ur filmen som kunde vara på sin plats att nämna, jag tyckte det var ganska lustigt. (Jag kommer inte ihåg helt ordagrant.) Angie och Rosie har precis startat upp sin firma och har ännu inget kontor, så de får arbeta på pubar och liknande. En av deras bekanta visar intresse för deras mobiltelefoner.

"Kan ni få in pornografi på de där? Kan ni surfa på internet? Ja, Bob Dylan hade verkligen rätt, The Times They Are A-Changin".

Och här kommer en länk till en intressant intervju om filmen med regissören Ken Loach .

Tröja - kanske nästan snart färdig?!

Jag håller på och monterar denna tröja som jag började på längre tillbaka än jag vill minnas. Det är oftast roligare att börja på något nytt projekt, och det har nog kommit lite många sådana i vägen... :) Men nu har jag stickat klart allt som ska stickas på själva tröjan, sytt axelsömmar och sytt på ärmarna på axlarna. Så ska jag bara sy ihop ärmar och sidsömmar också. Tröjan ska alltså vara med avigsidan utåt när den är färdig. Den är stickad i Alpaca och Vivaldi och
mönstret finns här. Sedan har jag två saker kvar i detta projekt, att sticka sjalen och virka blombrosch.

Vackra blommor

Blommor är vackra även när de växer utanför parkeringshuset Anna!

Tävling - vinn ett vackert smycke

Jag har precis varit inne på en väldigt fin blog och deltagit i en tävling. Och det tycker jag du också ska göra! Länken till tävlingen är HÄR:

Du ser några av smycken här bredvid, om du vill titta närmare på på vilka andra varianter som finns så gör du det HÄR:

Lycka till!

Jag bara älskar detta blogginlägget

Jag hittade den här bloggen idag och jag kommer nog kolla in där lite då och då. Härligt cynisk humor. Jag gillar detta blogginlägg skarpt:

buy cialis... no, I'm not a spam bot

Recension av Lasermannen - Gellert Tamas

Anledning till att läsa boken:

Jag hade hört talas om från många håll hur bra den här boken är och blev väldigt nyfiken. Extra incitament till att läsa boken just nu fick jag genom att jag hade tagit med denna titel som en TBR 2008 challenge bok, d.v.s. en av 12 böcker som jag har sagt jag ska läsa i år. (Du kan läsa mer om mina egna TBR utmaningar här och här).

Sammandrag av handlingen:

Journalisten Gellert Tamas har kartlagt John Ausonius barndom, uppväxt och hans vuxna liv och de attentat han begick. Detta varvas med redogörelser för polisjakten på Lasermannen och hur de famlar i mörkret eftersom de inte har någonting att gå på, inga konkreta vittnesuppgifter och offren har ingenting gemensamt utom att de har mörkt hår och är invandrare.

Varför hände detta, just då, och just här, vilka förutsättningar ledde fram till dessa attentat? Tiden är 1991-1992, Sverige hade sin största ekonomiska kris på lång tid. Invandrarfientligheten spred sig. Det pågick en rättegång mot två ledande personligheter från VAM, Vitt Ariskt Motstånd, dessa rättegångar verkade fungera ungefär som devisen "All reklam är bra reklam" och den nazistiska organisationen fick mycket uppmärksamhet i media. Ny Demokrati kom in i riksdagen. Och Tamas ser längre tillbaka också - börskraschen, mordet på Olof Palme några år tidigare, miljonprojekten, uppbyggandet av folkhemmet, tvångssteriliseringarna. Händelserna sätts in i ett sammanhang - historiskt, kulturellt, politiskt, ekonomiskt.

Omdöme och betyg:

Jag tyckte den här boken var oerhört bra, den bästa bok jag läst på länge, kanske den bästa i år. Jag kände att jag lärde mig mycket om ett ämne som jag trodde att jag kunde en del om (fast jag kunde egentligen ingenting!), och lärde mig och insåg en hel del om Sverige som jag upptäckte att jag kände mig väldigt obekväm med, även om det egentligen inte var helt nytt. Det är en bok som berör, som får en att tänka till ordentligt. Så var det i alla fall för mig.
Betyg: 5

Ett citat eller referat från sidan 69:

På den här sidan skriver John Ausonius själv om hur han tänkte kring attentatet på Dimitrios Karamalegos. Det finns några stycken till sådana här texter från gärningsmannen själv insprängda i texten. De bidrar till att ge en inblick i han tänkande, hans helt egna och skrämmande logik och den planering han gjorde.

"Mitt förakt dövade mitt samvete. Jag hade ju inte en tanke på att åka dit. Det var därför jag valde vem som helst, då riskerade jag mindre. Min första plan vaqr att skjuta kriminella invandrare, såna som förtjänade det. Men att speja på en kriminell invandrare, så att jag visste när jag kunde skjuta honom utan att åka dit, skulle juu ha krävt mycket mera tid. Och varit mycket mer riskabelt. Då hade någon kunnat se mig och undra vem jag var, eller känna igen mig efteråt. På det här sättet riskerade jag ju ingenting.

Jag visste att det gällde allt eller inget. Livstid eller inte livstid. Och att spendera hela livet i fängelse var ju uteslutet. Att göra något oplanerat, öppet, nästan demonstrativt, var inte jag ute efter. Jag ville få effekten, men jag ville vara anonym på alla sätt och vis.

Jag visste hur jag skulle gå tillväga. Jag skulle ligga dold. Det skulle inte finnas några vittnen. Jag skulle välja ut ett enstaka offer så att det inte fanns någon som kunde vittna om vad som hade hänt. Utom offret själv då, men eftersom han skulle bli skjuten så skulle han kanske inte ha så mycket att berätta..."

Klar med omdesignen (kanske)

Efter att ha testat sisådär 34573897501 olika mallar på bloggen så hittade jag denna väldigt charmiga template och känner mig oerhört nöjd med den. Inte för att det lär stoppa mig från att ändra om lite här på sidan. Men nu kanske det ska kunna vara slut på det här metabloggandet och jag ska kunna komma igång med lite vettiga inlägg. :)