Anders Borgs förslag om a-kassan

Anders Borg har föreslagit att arbetslösa som inte söker arbete ska kunna straffas med att bli av med en dagpenning. Detta har väckt stort debatt. Själv är jag arbetslös - och i högsta grad arbetssökande - och har givetvis lite tankar kring detta, varav de flesta säkert har formulerats av andra på andra bloggar.

Till att börja med tycker jag att det är rimligt att ställa krav på arbetssökande - och andra. Varför är vi i Sverige rädda för att ställa krav, egentligen? Ingen vill väl att arbetslösa ska gå hemma och INTE söka jobb, eller att de jobbar svart och sedan får a-kassa? Då kanske det gäller någonting annat, kanske om var går gränsen för att ha sökt tillräkligt många arbeten. Eller man är rädd att arbetsförmedlingen ska sätta dit en på oschyssta grunder. Det sistnämnda går inte direkt att påverka, och det gäller ju även som reglerna är nu.

Men vad gäller den första frågan så har jag funderat en del kring det. Var går gränsen för att "söka arbete", hur många jobb måste man söka för att uppfylla kravet? Det finns ju olika antal "rimliga" jobb att söka beroende på utbildning, arbetslivserfarenhet, ålder etc. Jag hoppas att man i de här fallen kommer ta hänsyn till sådana faktorer, att man gör en bedömning från fall till fall av vad som är rimligt. Man kan ju inte tvinga folk att söka ett visst antal jobb per månad, och sedan spelar det ingen roll om du är civilingenjör, truckförare, präst eller arkeolog, där arbetsmarknaderna med stor säkerhet ser väldigt annorlunda ut. Det finns ju ingen mening med att söka jobb som man ändå inte har någon chans att få, bara för att komma upp i en viss kvot.

Sedan så har ju flera noterat, bl.a. SvD det faktum att straffet idag för att inte söka jobb är att bli helt utesluten ur a-kassan, men eftersom det uppleves som alldeles för hårt, så tillämpas det inte alls. Då är det ju bättre att ha ett straff som är på en rimlig nivå.