Mot nytt jobb!

Jag har inte varit så duktig på att uppdatera min blogg, men jag tänkte i alla fall titta in här för att nämna att jag har fått jobb! Så från och med tisdag kommer jag att finnas på QlikTech i Lund. Yay!!

Istället för jobb, förvirring...

Idag har jag varit på intervju, den 19:e i ordningen sedan mitten på augusti. Det är ju kul att bli kallad på intervju, så jag måste ju göra någonting rätt. Men det känns helt otroligt att man kan gå på så många intervjuer utan att få napp. Det är dock tydligt att det inte bara är mig det beror på, det visar dagens intervju om inte annat. Den som förstår sig på IT-branschen får gärna höra av sig till undertecknad...

Företaget X har ett stort behov av folk som har vissa speciella kompetenser. För att täcka detta behov tar man in ett större antal konsulter, bl.a. från konsultföretaget Y. I ett av Y:s projekt på företaget X behövs det mer konsulter, men alla Y:s konsulter som har denna kompetens är redan ute i uppdrag. Så man kontaktar via sitt nätverk konsultföretaget Z för att se om de har en person med rätt kompetens som kan ta detta uppdrag.

Det är här jag kommer in i bilden. Konsultföretaget Z intervjuar intressanta kandidater med relevant kompetens, däribland mig. Referenspersoner kontaktas, konsultprofilmallar ifylls och allting verkar väldigt positivt. Z kontaktar därför konsultföretaget Y. Säljaren på konsultföretag Y kallar glad kandidat Helena på intervju. Uppdraget presenteras och det konstateras att jag är en bra kandidat rent kompetensmässigt.

Men jag och representant från Z får ändå beskedet att det bland konsulterna på konsultföretag Y finns ett stort motstånd mot att ta in underkonsulter för att täcka upp ett behov. De behöver fler folk, konsultgruppen från Y behöver utökas med en person. Men konsulterna i denna grupp vill helst jobba med andra från Y. Så eftersom jag så att säga har fel hatt på mig, så får jag antagligen inte jobbet.

Vän av ordning undrar, visste de inte det från början?? Om man bara vill ha Y-anställda, varför kontakta Z? För konsultföretag Y tar en intervju kanske bara 1 timme i anspråk, men för mig och för konsultföretag Z ligger många timmars jobb bakom detta. Varför kallar man på intervju så lättvindigt?

(Och dagen efter åker jag till Danmark för en intervju på ett företag i Naerum, ca 30 min bussresa från Köpenhamn. Väl på plats i Köpenhamn och framme vid busshållplatsen som ska ta mig till Naerum, så ringer de mig från företaget och ställer in intervjun pga intervjuaren inte kan komma.)

Anders Borgs förslag om a-kassan

Anders Borg har föreslagit att arbetslösa som inte söker arbete ska kunna straffas med att bli av med en dagpenning. Detta har väckt stort debatt. Själv är jag arbetslös - och i högsta grad arbetssökande - och har givetvis lite tankar kring detta, varav de flesta säkert har formulerats av andra på andra bloggar.

Till att börja med tycker jag att det är rimligt att ställa krav på arbetssökande - och andra. Varför är vi i Sverige rädda för att ställa krav, egentligen? Ingen vill väl att arbetslösa ska gå hemma och INTE söka jobb, eller att de jobbar svart och sedan får a-kassa? Då kanske det gäller någonting annat, kanske om var går gränsen för att ha sökt tillräkligt många arbeten. Eller man är rädd att arbetsförmedlingen ska sätta dit en på oschyssta grunder. Det sistnämnda går inte direkt att påverka, och det gäller ju även som reglerna är nu.

Men vad gäller den första frågan så har jag funderat en del kring det. Var går gränsen för att "söka arbete", hur många jobb måste man söka för att uppfylla kravet? Det finns ju olika antal "rimliga" jobb att söka beroende på utbildning, arbetslivserfarenhet, ålder etc. Jag hoppas att man i de här fallen kommer ta hänsyn till sådana faktorer, att man gör en bedömning från fall till fall av vad som är rimligt. Man kan ju inte tvinga folk att söka ett visst antal jobb per månad, och sedan spelar det ingen roll om du är civilingenjör, truckförare, präst eller arkeolog, där arbetsmarknaderna med stor säkerhet ser väldigt annorlunda ut. Det finns ju ingen mening med att söka jobb som man ändå inte har någon chans att få, bara för att komma upp i en viss kvot.

Sedan så har ju flera noterat, bl.a. SvD det faktum att straffet idag för att inte söka jobb är att bli helt utesluten ur a-kassan, men eftersom det uppleves som alldeles för hårt, så tillämpas det inte alls. Då är det ju bättre att ha ett straff som är på en rimlig nivå.

Intervju

Har varit på anställningsintervju. En andra intervju, dvs jag har gått vidare från den första sållningen. Har varit på väldigt många anställningsintervjuer på sistone - och det är ju såklart väldigt positivt - men just den här kändes extra bra. Dessutom har jag om ungefär två veckor ett möte med arbetsförmedlingen, vilket gör att motivationen att hitta ett jobb innan dess ökar exponentiellt för varje dag som går. Jag vill inte bli skickad på någon meningslös kurs eller sättas i någon aktivitet... Jag söker redan jobb för fullt och det känns som att det är nära nu. Så jag hoppas att jag kan får vara "ifred" ett litet tag till, så kommer det fixa sig.