Veckans citat - Quote of the week

Jag vet inte varför, jag tyckte bara detta var så roligt!

I don't know why, for some reason I just found this very funny!

I hated the countryside. I hated the investment of some clod of earth with Tolstoyan meaning. Put two birch trees together and you'll find a Russian near by weeping, they used to say.

-- Reggie Nadelson, Red Mercury Blues, page 337

Veckans citat - Quote of the Week

Detta stämmer så himla bra på mig också, det känns så just nu i alla fall!

På Svenska:

"I have lost all sense of home, having moved about so much. It means to me now — only that place where the books are kept."

In English:

"I have lost all sense of home, having moved about so much. It means to me now — only that place where the books are kept."

-- John Steinbeck, novelist, Nobel laureate (1902-1968)

Veckans citat

Jag har varit borta från min blogg så länge nu, så ett ynka citat räcker inte långt... Här kommer ett helt gäng av Albert Einsten.

"Do not worry about your difficulties in Mathematics. I can assure you mine are still greater."

"Gravitation cannot be held responsible for people falling in love. How on earth can you explain in terms of chemistry and physics so important a biological phenomenon as first love? Put your hand on a stove for a minute and it seems like an hour. Sit with that special girl for an hour and it seems like a minute. That's relativity."

"It is a miracle that curiosity survives formal education."

"Laws alone can not secure freedom of expression; in order that every man present his views without penalty there must be spirit of tolerance in the entire population."

"We should take care not to make the intellect our god; it has, of course, powerful muscles, but no personality."

"You see, wire telegraph is a kind of a very, very long cat. You pull his tail in New York and his head is meowing in Los Angeles. Do you understand this? And radio operates exactly the same way: you send signals here, they receive them there. The only difference is that there is no cat." (when asked to explain the radio)

-- Albert Einstein

Veckans citat - Quote of the Week

"Now it is such a bizarrely improbable coincidence that anything so mind-bogglingly useful [the Babel fish] could have evolved purely by chance that some thinkers have chosen to see it as a final and clinching proof of the non-existence of God. The argument goes something like this:

'I refuse to prove that I exist,' says God, 'for proof denies faith, and without faith I am nothing.'

'But,' says Man, 'the Babel fish is a dead giveaway isn't it? It could not have evolved by chance. It proves that you exist, and so therefore, by your own arguments, you don't. Q.E.D.'

'Oh dear,' says God, 'I hadn't thought of that,' and promptly vanishes in a puff of logic.

'Oh, that was easy,' says Man, and for an encore goes on to prove that black is white and gets himself killed on the next zebra crossing.

Most leading theologians claim that this argument is a load of dingo's kidneys."

The Hitch Hiker's Guide to the Galaxy (första boken i serien The Hitch Hiker's Guide to the Galaxy) av Douglas Adams

Veckans citat - Quote of the Week

"Yesterday I was a dog. Today I'm a dog. Tomorrow I'll probably still be a dog. Sigh! There's so little hope for advancement."

-- från Snoopy av Charles M. Schulz

Veckans citat

"The major difference between a thing that might go wrong and a thing that cannot possibly go wrong is that when a thing that cannot possibly go wrong goes wrong it usually turns out to be impossible to get at or repair"

-- från Mostly harmless av Douglas Adams

Min themesong à la 1996

Your 1996 Theme Song Is: Who Will Save Your Soul by Jewel

Who will save your soul when it comes to the flower Who will save your soul after all the lies that you told, boy Who will save your soul if you won't save your own?

What's Your 1996 Theme Song?

Jewel är bra. Naivitet är bra. Texten till I'm Sensitive är en av mina favoriter.

"I have this theory, that if we're told we're bad
Then that's the only idea we'll ever have
But maybe if we are surrounded in beauty
Someday we will become what we see
'Cause anyone can start a conflict
it's harder yet to disregard it
I'd rather see the world from another angle
We are everyday angels
Be careful with me 'cause I'd like to stay that way"

-- I'm Sensitive av Jewel (från skivan Pieces of You)

Veckans citat - Quote of the Week

Ett bra citat, men jag skulle väldigt gärna vilja veta vem som verkligen är upphovsmannen. Om jag söker på citat på svenska så får jag tre träffar som säger att det är Robert Frost som författat denna mening, men när man letar efter den engelska översättningen så är det plötsligt G. K. Chesterton som är upphovsman.

"Riv aldrig ner ett staket utan att du vet varför det sattes upp."

---

A great quotation, but I would really like to know who the real author is. If I search for this quotation translated to Swedish, I get three hits saying that Robert Frost wrote this, but when I look for the English version, suddenly the originator is G. K. Chesterton.

"Don't ever take a fence down until you know the reason it was put up."

Veckans citat - Quote of the Week

Jag har varit och sett en pjäs på Stockholms stadsteater i veckan, därför tyckte jag det kunde passa med ett citat från pjäsförfattaren.

"När jag började skriva farser, frågade de som intervjuade mig varför jag inte skrev om livet sådant som det var - och jag kunde inte förstå hur deras liv såg ut. Jag tycker att vardagslivet väldigt ofta är farsartat, det vill säga: saker går år skogen. Och de går ofta åt skogen på ett väldigt komplext och logiskt konstruerat sätt - en katastrof leder till en annan, och kombinationen av två katastrofer leder till en tredje, vilket är kärnan i klassisk fars: katastrofer som bygger på sig själva. Jag tycker att samma sak händer i livet, i mitt liv i alla fall. Jag skulle vilja leva ett liv fyllt av klassisk värdighet, och skriva pjäser på blankvers eller alexandriner."

-- från en intervju med pjäsförfattaren Michael Frayn i Paris Review

-----
This week, I saw a play at Stockholm City Theatre, so I thought a quotation from the playwright would be appropriate.

"When I first started writing farces, interviewers would ask me, “Why do you do farces? Why don't you write about life as it is?” and I couldn't understand what their lives must be like. I mean it seems to me that everyday life has a very strong tendency towards farce, that is to say, things go wrong. And they go wrong often in a very complex and logically constructed way—one disaster leads to another, and the combination of two disasters leads to a third disaster, which is the essence of classical farce: disaster building upon itself. It seems to me that the same thing happens in life, in my life anyway. I would like to live a life of classical dignity, and write plays in blank verse or alexandrines.."

-- from an interview with playwright Michael Frayn in The Paris Review

Veckans citat - Quote of the Week

"I was thinking that I might fly today
Just to disprove all the things you say
It doesn't take a talent to be mean
Your words can crush things that are unseen
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

You always tell me that is impossible
To be respected and be a girl
Why's it gotta be so complicated?
Why you gotta tell me if I'm hated?
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

I was thinking that it might do some good
If we robbed the cynics and took all their food
That way what they believe will have taken place
And we can give it to people who have some faith
So please be careful with me, I'm sensitive
And I'd like to stay that way.

I have this theory that if we're told we're bad
Then that's the only idea we'll ever have
But maybe if we are surrounded in beauty
Someday we will become what we see
'Cause anyone can start a conflict
it's harder yet to disregard it
I'd rather see the world from another angle
We are everyday angels
Be careful with me 'cause I'd like to stay that way"

-- I'm Sensitive av Jewel

Recension av Hello Darling, Are You Working - Rupert Everett

Svensk titel:

Tror inte denna bok har översatts till svenska.

Title:

Hello Darling, Are You Working? I don't believe this book has been translated to Swedish.

Anledning till att läsa boken:

Jag är med i en mycket aktiv och trevlig grupp på Yahoogroups, där temat är böcker. Vid något tillfälle rekommenderades Rupert Everetts självbiografi, med titeln Red Carpet and other Banana Skins, där. Jag kändes endast till Rupert Everett som skådespelare, men denna bok verkade så pass bra att jag blev intresserad av att läsa den och även andra böcker av Everett. Och sedan var det någon annan från den här gruppen som var så generös att hon gav mig den här boken, alltså Hello Darling Are You Working.

Reason for reading the book:

I'm in a very active and pleasant group on Yahoogroups, where the theme is literature and reading. At some point, someone there recommended Rupert Everett's autobiography, titled Red Carpet and other Banana Skins. I only knew of Rupert Everett as an actor, but I was intrigued and this book seemed so good that I wanted to read it, along with any other book I could find by Rupert Everett. And shortly after, another member of the group was generous enough to give me this book, Och sedan var det någon annan från den här gruppen som var så generös att hon gav mig den här boken, alltså Hello Darling Are You Working.

Sammandrag av handlingen:

Jag måste erkänna att det var ett litet tag sedan jag läste denna bok, har slarvat lite med mina recensioner... Så jag får kolla lite i Amazons refereat av boken för att komma ihåg detaljerna. Sorry...

Bisexuelle Rhys Waveral minns sina dagar som tonårig prostituerad och senare som skådespelare i en amerikansk tv-såpa. Han spelade en butler, och blir känd ett tag. Nu var det länge sedan han hade en roll, även om han fortfarande blir igenkänd på gatan då och då, och människor ropar hans lätt ekivoka standardreplik efter honom. Rhys bor på Hotell Leicester i Paris och lever jetset liv med sina vänner och sina droger. En dag ringer hans far, brigadgeneralen Dimbleby och dundrar om att Rhys ekonomiske rådgivare har spelat bort alla hans pengar i börskraschen 1987 (då detta utspelar sig). Rhys inser att han har dragit på sig en rejäl skuld i hotellräkningar och får lätt panik. Hans agent hittar ett jobb åt honom. Han får under en veckas tid återgå till sitt jobb som "boy for hire", han ska vara sällskap åt den hemske Rikki Lancaster i Tangiers i en vecka. Och det visar sig att alla han någonsing träffat på under hans karriär, plus dessutom hans föräldrar och hans sjuklige FRU Adrienne, dyker upp i Tangiers.

Summary of the story:

Well I have to admit it's been a while since I read this book, I have a huge backlog on my book reviews... I have to check the Amazon outline for help with rememebering some of the details. Sorry about that...

Bisexual Rhys Waveral remembers his days as a teenage prostitute in an American TV soap opera. He plays a butler, and is well-known for a while. Now it's been a long time, even though he's still recognized on the street from time to time, and people call his slightly erotic standard oneliner after him.

Rhys lives in Hotel Leicester in Paris and lives the jetset life with his friends and his drugs of choice. One day his father calls, the brigadier Dimbleby and thunders tghe announcement that Rhys's financial advisor has gambled all his money and lost them in the stock market crash of 1987 (when this story takes place). Rhys realizes that he has run up a significant hotel bill over the years, and panics. His agent finds him a job. For a week he's to return to his job as a "boy for hire", he's to be a companion for the horrid Rikki Lancaster in Tangiers for a week. And it turns out that during this week in Tangiers, he runs into not only everyone he has ever met during his career, but also his parents and his sickly wife Adrienne.

Omdöme och betyg:

Ingenting är på allvar, vare sig i Rhys liv eller i den här boken. Den försöker vara roligare än den lyckas vara. Här och där engagerar man sig, t.ex. när brigadgeneralen kommer till Paris för att rätta in Rhys i ledet och blir guidad runt i Paris nattliv av Rhys vän Peach. Först är den lite rolig för att brigadgeneralen har ju nämligen varit i Paris innan, under kriget, och kan utelivet där, eller åtminstone tror han det. Där finns också en väldigt rörande scen där pappan träffar Rhys och Peachs vän som är döende i AIDS. Men hela intrigen med Rikki Lancaster och co känns egentligen rätt så tråkig. Betyg: 3

Opinion and rating:

Nothing is really serious, neither in Rhys's life nor in this book. It tries to be more fun than it is. Off and on you are drawn into and absorbed by the story, e.g. when the Brigadier comes to Paris to straighten Rhys out and is guided around the nightlife in Paris by Peach, friend of Rhys. At first, this is a bit funny because the Brigadier has been in Paris before, during the war, so he knows his way around the night life in Paris, or so he thinks. There is also a very touching scene where the father meets a friend of Rhys and Peach who is dying of AIDS. As for the whole (supposedly naguthy) intrigue with Rikki Lancaster & co down in Tangiers, I found that pretty boring. Rating: 3

Ett citat eller referat från sidan 69:

Denna sida är början på ett kapitel och är i själva verket väldigt kort, så jag drar över lite på sidan 70.

A quotation or a review of page 69:

This page is beginning of a chapter and is really quite short, so I'll quote from page 69 and a little bit of page 70.

"CHAPTER NINE: In which Rhys lunches with Mrs Rikki Lancaster

The next day Rhys woke up early to the sun streaming through the windows. It was one of those early winter Paris days, very bright and cold. He dressed quickly and rushed out to St Clothilde to attend the 8:45 mass. He wondered if Mary Magdalene went on hooking after she became a saint. He suspected not. Feeling slightly uneasy, He decided to skip Communion. At least his face had gone down.

He talked to his agent in London who, as usual, was discouraging about the work front. 'At the first sign of disouragement you cave in.'
'But what about that thing in Alabama, Dumpling? Dumpling? Are you awake? '

Dumpling Hines. Rhys had been with him for years. Dear Dumpling. There was only one slight problem with him. He couldn't keep awake. He was permanently asleep at the wheel. He fell asleep in plays, at dinner parties, in the gym, in the bath, even on many occasions while talking on the phone. The only place he didn't fall asleep was the bed, where he loved watching television. As a result he was the only person in the world who had seen every single episode of Our Butler when they re-ran it at four in the morning."

Recension av Pyramids - Terry Pratchett

Svensk titel:

Pyramidfeber

Anledning till att läsa boken:

Detta är en bok ur Discworld-serien, eller Skivvärlden som den heter på svenska. Jag har tidigare läst två böcker ur serien, Color of Magic (den första, var inte så jätteförtjust i den) och den fjärde i ordningen som heter Mort (tyckte den var rolig och klart läsvärd). Lånade denna bok av kompis.

Sammandrag av handlingen:

Teppic har just tagit examen från lönnmördarskolan i Ankh-Morpork när han får veta att hans far, kungen av Djelibeybi (Discworlds motsvarighet till antika Egypten), har avlidit. Det betyder att Teppic måste bege sig tillbaka till sin hemstad och ta över tronen, han har nu blivit den nya kungen. Och hans först uppgift blir att bestämma hur hans far ska begravas. I en pyramid ska det vara såklart, för så har de ju alltid begravt sina kungar, och storstilat måste det vara. Teppic är inte alls förberedd för livet som kung eller för det politiska livet och hans nytänkande ideer visar sig inte alls populära. Det visar sig att som kung har man inte så stor makt som man skulle kunna tro, inte när man har en högstepräst som anser att allting måste vara så som det alltid har varit... vilket även gäller vem man får gifta sig med... Det drivs hejdlöst med massor av ämnen, bl.a. politik och matematik.

Omdöme och betyg:

Jag tyckte att denna bok var betydligt mindre rörig än Color of Magic, även om det fortfarande är lite svårt att hänga med ibland. Det är nog min favorit i Discworld-serien, än så länge. Det finns hysteriskt roliga scener på sina ställen i boken. T.ex. diskussionerna från ett logiskt/matematiskt perspektiv (observera att det är Pratchetts/Discworlds egen absurda logik) på vilket djur som är det snabbaste - logiskt sett är det givetvis sköldpaddan! som slog haren i sprintertävlingen. Okej att haren var död därför att en av matematikerna skjutit lite för många pilar på den... För alla som inte har dessa logiska referensramar så är det snabbaste djuret puzuman, den är så snabb att den uppnår nästintill ljusets hastighet, vilket betyder att om man kan se en puzuma så är den inte där. De flesta manliga puzumor dör unga när deras fotleder brister efter att de har sprungit efter puzuma-honor som inte är där...

Man driver alltså med en massa olika kända matematiska teorier. Jag kunde uppskatta det även om jag bara har läst 3-årig samhällsmatte på gymnasiet och ynka tio poäng högskolematte. Men de som har fördjupat sig i dessa ämnen, och känner igen teorierna och kanske dessutom förläst sig på Douglas Adams, kan nog finna detta humor på högsta nivå. Mitt betyg blir 4.

Ett citat eller referat från sidan 69:

Den gamle kungen har precis dött och får nu möta Döden, den karaktär som förekommer i alla Discworld-böckerna. Kungen inser vad som väntar honom nu, mumifiering och det ska byggas en pyramid som en hans grav.

"'Well...' The king automatically scratched his chin. 'I suppose I have to wait until they've done all the preparations and so forth. Mummified me. And built a bloody pyramid. Um. Do I have to hang around here to wait for all that?
I ASSUME SO. Death clicked his fingers and a magnificent white horse ceased its grazing on some of the garden greenery and trotted towards him.
'Oh. Well, I think I shall look away. They take all the squishy inside bits out first, you know.' A look of faint worry crossed his face. Things that had seemed perfectly sensible when he was alive seemed a little suspect now that he was dead.
'It's to preserve the body so that it may begin life anew in the Netherworld,' he added in a slightly perplexed voice. 'And then they wrap you in bandages. At least that seems logical.'"

Veckans citat

Jag tyckte detta var sorgligt men vackert på något sätt.

"A woman watches her body uneasily, as though it were an unreliable ally in the battle for love."

-- Leonard Cohen

Jag tycker detta är väldigt fyndigt!

"Det är en sak att de buggade mig, men de kunde åtminstone ha lyssnat
ordentligt på vad jag hade att säga."

-- Hans Blix (om att vara vapeninspektör)

Veckans citat

Det har varit lite dåligt både med veckans citat och med annat bloggande här, men jag ska försöka bättra mig. Tänkte börja med att välja ut några flera citat den här gången.

"You must not lose faith in humanity. Humanity is an ocean; if a few drops of the ocean are dirty, the ocean does not become dirty."

-- Mohandas Gandhi

"If you just set out to be liked, you would be prepared to compromise on anything at any time, and you would achieve nothing."

-- Margaret Thatcher

"The only courage that matters is the kind that gets you from one minute to the next."

-- Mignon McLaughlin

Veckans citat

Jag tycker denna vistext av Cornelis är fullkomligt lysande. En av de bästa texter jag vet.

"Om världen vore en zoologisk trädgård eller ett menageri -
och om någon skulle gå omkring och guida er där,
så skulle han kunna sjunga detta:

Två apor sitter på varsin tron,
vad tror ni att aporna heter?
Den ene tjattrar om revolution,
den andre om månraketer.
Den enes skalle är kal och bar,
den andre har bara fransar kvar.
Hör så aporna gapa!
Kallar varann för apa.
Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!
Leva och leva låta!
Jag har en spricka i min läpp
så jag får väl börja gråta.

Papegojor står i långan rad,
och hör så näbbarna skramla.
medaljer och band, jag vet inte vad
som deras fjädrar belamra.
Storpapegojan har en fin medalj,
den har han vunnit i en batalj.
Med den får vi inte skoja.
Leve vår papegoja!
Vördnad gott folk! Edra händer knäpp!
Av med mössor och hattar!
Jag har en spricka i min läpp,
så den går upp om jag skrattar.

Två tuppar fnattar runt i ring,
boxar varann på truten.
Den ene tuppen går på en swing
så nu får dom bära ut'en.
Den andre tuppen är mästertupp,
röd och grann sväller kammen upp.
Hönorna kacklar i kör.
Han är en stor charmör.
Ja, skratta gott folk, alla sorger släpp!
Leva och leva låta!
Jag har en spricka i min läpp
så jag får väl börja gråta.

Hajarna plaskar i kupan kring.,
riva och slita och rycka.
Hajarna skona rakt ingenting
när dom jagar efter sin lycka.
Där går en haj med guld i sitt gap,
ligger och dåsar och släpper en rap.
Där går en hajmatrona.
Hon spar på varje krona.
Kanske har jag fått en knäpp,
men jag kan inte skratta åt'et.
Jag har en spricka i min läpp,
varde det mig förlåtet.

Två turturduvor sitta på en gren,
vingarna kring varandra,
värma sina knän i månens sken
men skola vi de ej klandra.
När turturduvan har blivit kär
gör han inte en mask förnär.
Romantik är hans föda,
fruktansvärd är hans möda.
Se nog har vi fått på denna tablå,
de har de rätta greppen.
Jag kan väl le en smula också
fast jag har en spricka i läppen.

Se här, gott folk, vi nu hunnit har
till den siste mannen på planen.
Han har varken ben eller armar kvar,
den stackars lille japanen.
År nittonhundrafyrtiofem
fick han en A-bomb på sitt hem.
Med den kan man inte skämta,
men snart våra klockor klämta.
Ni hör väl alla att klockan slår
men ni kan inte hitta kläppen.
Ja, tiden kommer och tiden går
och jag har en spricka i läppen."

-- Jag har en spricka i läppen, Cornelis Vreeswijk

Veckans citat

"The true secret of giving advice is, after you have honestly given it, to be perfectly indifferent whether it is taken or not, and never persist in trying to set people right."

-- Hannah Whitall Smith

Veckans citat

"You probably wouldn't worry about what people think of you if you could know how seldom they do."

-- Olin Miller

Veckans citat

So many gods, so many creeds,
So many paths that wind and wind,
While just the art of being kind
Is all the sad world needs.

-- Ella Wheeler Wilcox

Recension av An imaginative experience - Mary Wesley

Anledning till att läsa boken:

Jag hittade denna bok på ett antikvariat i Lund för några veckor sedan, läste lite på baksidan och föll. Det som tilltalade mig var dels recensenternas omdömen (en sa t.ex. att författaren får oss att verkligen bry oss om varenda person i boken), dels så var det lite av författarens livshistoria. Hon började inte skriva romaner förrän hon var 70, men då blev hon en av Englands mest älskade författare. Imponerande och inspirerande!

Sammandrag av handlingen:

Boken börjar med ett antal passagerare på väg på ett tåg mot London. Någon drar i handbromsen och stannar tåget? Alla undrar, vad är det som har hänt, är det en olycka? En kvinna springer ut på fältet utanför tåget. Det är hon som har stoppat tåget. Hon springer ut för att rädda ett får som har hamnat på rygg med benen upp i vädret och som inte kan komma på fötter (klövar) igen. Det finns desperation och ångest i hennes ansiktsuttryck.

Sylvester, en av passagerarna på tåget, funderar kring den här kvinnan och vad som kan ligga bakom och grips av en känsla att vilja hjälpa henne. Vi får i boken följa bland annat Sylvester och Julia, som kvinnan heter och deras respektive liv. Julia har förlorat sin före detta man och sin son i en bilolycka. Sylvester har precis blivit lämnad av sin fru. Vi möter också paret Patel i butiken på hörnan, Maurice Benson som utvecklar en alldeles speciell fascination för Julia, Sylvesters före detta sekreterare Rebecca som vägrar sluta organisera hans liv, och Julias mamma Clodagh.

Omdöme och betyg:

Engagerande bok och engagerande personer. Kändes väldigt verklig och insiktsfull, det är sånt här som händer på riktigt i folks liv. Inte speciellt handlingsdriven, men samtidigt lyckas ändå författaren bygga upp en viss spänning. 4+.

Ett citat eller referat från sidan 69:

Julia Piper har, väldigt trött efter en lång promenad utan något speciellt mål, satt sig i en kyrka och råkat somna. Nu har hon precis vaknat, gudstjänsten är slut och det är dags att gå. Problemet är bara att hennes fötter har svullnat så mycket att hon inte kan få på sig skorna, dessutom är hon rädd att prästen tror att hon har suttit och tjuvlyssnat på bikten.

'Perhaps I could help?' The priest was back and standing near her.
'I did not realize it was a Confessional; I can't get my shoes on. I wasn't listening. I'm so sorry. My feet have swollen and will not go into my shoes-'
'No hurry,' he said, 'no hurry at all.' He sat down beside her.
'And I ate a sandwich in here. I'm sorry about that.'
'So you ate a sandwich.'
'And I laughed when that awful man went for the child for picking her nose when the bell-'
'At the Elevation of the Host, m-m-m.'
'Oh, curse these shoes. I must go! So you noticed him.'
'Sit quiet a while.'
'I have sat quiet. I've been here hours. I've slept.'
'No harm in that.'
'There is. I have to work, pay my bills, pull myself together.'
'It looks to me,' said the priest, 'as though you'd "been together" too long.'

Veckans citat

När uppförsbackarna känns branta och långa och omvägarna har varit för många. (Även fast man kanske har gått precis den väg man behövde gå.) Eller man har hittat förströelser på vägen som har gjort att man sluppit ta tjuren vid hornen. Eller man känner sig ensam och utstött. Anledningarna kan vara många. Det är nog många som känner sig som Fröken Svår idag...

I den här sången gör hon en elegant vändning i sitt tankesätt. Och det kan ibland göra hela skillnaden. Att försöka ändra på sitt synsätt och se att man faktiskt har vunnit en del på de där omvägarna eller misstagen.

Det är inte lätt, och i vissa situationer är det nästan omöjligt. En ormgrop är en ormgrop, på vilket sätt hjälper det om jag kan ha en positiv inställning? Man behöver få en viss distans innan man kan börja leka med perspektivet.

Jag insåg en sak idag. Det behöver inte vara fel att trösta sig själv på det sätt man väljer. Förströelser eller flykt är inte ett problem i sig. Problemet är om man inte gör någonting annat för att ta itu med situationen. När man väl börjar komma på fötter igen, så kan man ta fram sin lins och börja försöka se på det hela lite annorlunda. Kliv upp på bänken som i Döda poeters sällskap. Man behöver inte godta omvärldens definition av framgång.

Lite förvirrade tankar som var meningen att de skulle leda fram till Veckans citat, dessa strofer. Jag vet inte om det var det här han menade, men alla kan ju lägga in sin egen mening i orden...

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"

-- Aldrig slut av Lars Winnerbäck