Recension av Pyramids - Terry Pratchett

Svensk titel:

Pyramidfeber

Anledning till att läsa boken:

Detta är en bok ur Discworld-serien, eller Skivvärlden som den heter på svenska. Jag har tidigare läst två böcker ur serien, Color of Magic (den första, var inte så jätteförtjust i den) och den fjärde i ordningen som heter Mort (tyckte den var rolig och klart läsvärd). Lånade denna bok av kompis.

Sammandrag av handlingen:

Teppic har just tagit examen från lönnmördarskolan i Ankh-Morpork när han får veta att hans far, kungen av Djelibeybi (Discworlds motsvarighet till antika Egypten), har avlidit. Det betyder att Teppic måste bege sig tillbaka till sin hemstad och ta över tronen, han har nu blivit den nya kungen. Och hans först uppgift blir att bestämma hur hans far ska begravas. I en pyramid ska det vara såklart, för så har de ju alltid begravt sina kungar, och storstilat måste det vara. Teppic är inte alls förberedd för livet som kung eller för det politiska livet och hans nytänkande ideer visar sig inte alls populära. Det visar sig att som kung har man inte så stor makt som man skulle kunna tro, inte när man har en högstepräst som anser att allting måste vara så som det alltid har varit... vilket även gäller vem man får gifta sig med... Det drivs hejdlöst med massor av ämnen, bl.a. politik och matematik.

Omdöme och betyg:

Jag tyckte att denna bok var betydligt mindre rörig än Color of Magic, även om det fortfarande är lite svårt att hänga med ibland. Det är nog min favorit i Discworld-serien, än så länge. Det finns hysteriskt roliga scener på sina ställen i boken. T.ex. diskussionerna från ett logiskt/matematiskt perspektiv (observera att det är Pratchetts/Discworlds egen absurda logik) på vilket djur som är det snabbaste - logiskt sett är det givetvis sköldpaddan! som slog haren i sprintertävlingen. Okej att haren var död därför att en av matematikerna skjutit lite för många pilar på den... För alla som inte har dessa logiska referensramar så är det snabbaste djuret puzuman, den är så snabb att den uppnår nästintill ljusets hastighet, vilket betyder att om man kan se en puzuma så är den inte där. De flesta manliga puzumor dör unga när deras fotleder brister efter att de har sprungit efter puzuma-honor som inte är där...

Man driver alltså med en massa olika kända matematiska teorier. Jag kunde uppskatta det även om jag bara har läst 3-årig samhällsmatte på gymnasiet och ynka tio poäng högskolematte. Men de som har fördjupat sig i dessa ämnen, och känner igen teorierna och kanske dessutom förläst sig på Douglas Adams, kan nog finna detta humor på högsta nivå. Mitt betyg blir 4.

Ett citat eller referat från sidan 69:

Den gamle kungen har precis dött och får nu möta Döden, den karaktär som förekommer i alla Discworld-böckerna. Kungen inser vad som väntar honom nu, mumifiering och det ska byggas en pyramid som en hans grav.

"'Well...' The king automatically scratched his chin. 'I suppose I have to wait until they've done all the preparations and so forth. Mummified me. And built a bloody pyramid. Um. Do I have to hang around here to wait for all that?
I ASSUME SO. Death clicked his fingers and a magnificent white horse ceased its grazing on some of the garden greenery and trotted towards him.
'Oh. Well, I think I shall look away. They take all the squishy inside bits out first, you know.' A look of faint worry crossed his face. Things that had seemed perfectly sensible when he was alive seemed a little suspect now that he was dead.
'It's to preserve the body so that it may begin life anew in the Netherworld,' he added in a slightly perplexed voice. 'And then they wrap you in bandages. At least that seems logical.'"