Jag har varit och sett en pjäs på Stockholms stadsteater i veckan, därför tyckte jag det kunde passa med ett citat från pjäsförfattaren.
"När jag började skriva farser, frågade de som intervjuade mig varför jag inte skrev om livet sådant som det var - och jag kunde inte förstå hur deras liv såg ut. Jag tycker att vardagslivet väldigt ofta är farsartat, det vill säga: saker går år skogen. Och de går ofta åt skogen på ett väldigt komplext och logiskt konstruerat sätt - en katastrof leder till en annan, och kombinationen av två katastrofer leder till en tredje, vilket är kärnan i klassisk fars: katastrofer som bygger på sig själva. Jag tycker att samma sak händer i livet, i mitt liv i alla fall. Jag skulle vilja leva ett liv fyllt av klassisk värdighet, och skriva pjäser på blankvers eller alexandriner."-- från en intervju med pjäsförfattaren Michael Frayn i Paris Review
-----
This week, I saw a play at Stockholm City Theatre, so I thought a quotation from the playwright would be appropriate.
"When I first started writing farces, interviewers would ask me, “Why do you do farces? Why don't you write about life as it is?” and I couldn't understand what their lives must be like. I mean it seems to me that everyday life has a very strong tendency towards farce, that is to say, things go wrong. And they go wrong often in a very complex and logically constructed way—one disaster leads to another, and the combination of two disasters leads to a third disaster, which is the essence of classical farce: disaster building upon itself. It seems to me that the same thing happens in life, in my life anyway. I would like to live a life of classical dignity, and write plays in blank verse or alexandrines.."-- from an interview with playwright Michael Frayn in The Paris Review
0 comments:
Post a Comment