När uppförsbackarna känns branta och långa och omvägarna har varit för många. (Även fast man kanske har gått precis den väg man behövde gå.) Eller man har hittat förströelser på vägen som har gjort att man sluppit ta tjuren vid hornen. Eller man känner sig ensam och utstött. Anledningarna kan vara många. Det är nog många som känner sig som Fröken Svår idag...
I den här sången gör hon en elegant vändning i sitt tankesätt. Och det kan ibland göra hela skillnaden. Att försöka ändra på sitt synsätt och se att man faktiskt har vunnit en del på de där omvägarna eller misstagen.
Det är inte lätt, och i vissa situationer är det nästan omöjligt. En ormgrop är en ormgrop, på vilket sätt hjälper det om jag kan ha en positiv inställning? Man behöver få en viss distans innan man kan börja leka med perspektivet.
Jag insåg en sak idag. Det behöver inte vara fel att trösta sig själv på det sätt man väljer. Förströelser eller flykt är inte ett problem i sig. Problemet är om man inte gör någonting annat för att ta itu med situationen. När man väl börjar komma på fötter igen, så kan man ta fram sin lins och börja försöka se på det hela lite annorlunda. Kliv upp på bänken som i Döda poeters sällskap. Man behöver inte godta omvärldens definition av framgång.
Lite förvirrade tankar som var meningen att de skulle leda fram till Veckans citat, dessa strofer. Jag vet inte om det var det här han menade, men alla kan ju lägga in sin egen mening i orden...
Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men
Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"
-- Aldrig slut av Lars Winnerbäck
0 comments:
Post a Comment