Recension av Lasermannen - Gellert Tamas

Anledning till att läsa boken:

Jag hade hört talas om från många håll hur bra den här boken är och blev väldigt nyfiken. Extra incitament till att läsa boken just nu fick jag genom att jag hade tagit med denna titel som en TBR 2008 challenge bok, d.v.s. en av 12 böcker som jag har sagt jag ska läsa i år. (Du kan läsa mer om mina egna TBR utmaningar här och här).

Sammandrag av handlingen:

Journalisten Gellert Tamas har kartlagt John Ausonius barndom, uppväxt och hans vuxna liv och de attentat han begick. Detta varvas med redogörelser för polisjakten på Lasermannen och hur de famlar i mörkret eftersom de inte har någonting att gå på, inga konkreta vittnesuppgifter och offren har ingenting gemensamt utom att de har mörkt hår och är invandrare.

Varför hände detta, just då, och just här, vilka förutsättningar ledde fram till dessa attentat? Tiden är 1991-1992, Sverige hade sin största ekonomiska kris på lång tid. Invandrarfientligheten spred sig. Det pågick en rättegång mot två ledande personligheter från VAM, Vitt Ariskt Motstånd, dessa rättegångar verkade fungera ungefär som devisen "All reklam är bra reklam" och den nazistiska organisationen fick mycket uppmärksamhet i media. Ny Demokrati kom in i riksdagen. Och Tamas ser längre tillbaka också - börskraschen, mordet på Olof Palme några år tidigare, miljonprojekten, uppbyggandet av folkhemmet, tvångssteriliseringarna. Händelserna sätts in i ett sammanhang - historiskt, kulturellt, politiskt, ekonomiskt.

Omdöme och betyg:

Jag tyckte den här boken var oerhört bra, den bästa bok jag läst på länge, kanske den bästa i år. Jag kände att jag lärde mig mycket om ett ämne som jag trodde att jag kunde en del om (fast jag kunde egentligen ingenting!), och lärde mig och insåg en hel del om Sverige som jag upptäckte att jag kände mig väldigt obekväm med, även om det egentligen inte var helt nytt. Det är en bok som berör, som får en att tänka till ordentligt. Så var det i alla fall för mig.
Betyg: 5

Ett citat eller referat från sidan 69:

På den här sidan skriver John Ausonius själv om hur han tänkte kring attentatet på Dimitrios Karamalegos. Det finns några stycken till sådana här texter från gärningsmannen själv insprängda i texten. De bidrar till att ge en inblick i han tänkande, hans helt egna och skrämmande logik och den planering han gjorde.

"Mitt förakt dövade mitt samvete. Jag hade ju inte en tanke på att åka dit. Det var därför jag valde vem som helst, då riskerade jag mindre. Min första plan vaqr att skjuta kriminella invandrare, såna som förtjänade det. Men att speja på en kriminell invandrare, så att jag visste när jag kunde skjuta honom utan att åka dit, skulle juu ha krävt mycket mera tid. Och varit mycket mer riskabelt. Då hade någon kunnat se mig och undra vem jag var, eller känna igen mig efteråt. På det här sättet riskerade jag ju ingenting.

Jag visste att det gällde allt eller inget. Livstid eller inte livstid. Och att spendera hela livet i fängelse var ju uteslutet. Att göra något oplanerat, öppet, nästan demonstrativt, var inte jag ute efter. Jag ville få effekten, men jag ville vara anonym på alla sätt och vis.

Jag visste hur jag skulle gå tillväga. Jag skulle ligga dold. Det skulle inte finnas några vittnen. Jag skulle välja ut ett enstaka offer så att det inte fanns någon som kunde vittna om vad som hade hänt. Utom offret själv då, men eftersom han skulle bli skjuten så skulle han kanske inte ha så mycket att berätta..."